deroliga minnen som jag har från barndom(och det är ju inte mycket jag minns som ni vet det mesta är blackoutat) är ifrån dagmamma, kompisar, dagis och fritids. Hemifrån så är det bara tråkiga minnen. De positivaste där är när min bror inte var i närheten och vid 39 års ålder så har han ju fortfarande inte lämnat mamma så då kan ni gissa hur ofta han var där! Jag var så glad den dagen han flyttade hemifrån för jag trodde ju att det skulle innebära mindre brorsa, inte i min familj det innebar mer! Han kom hem i flera år och åt varje dag och när han ätit så var det väldigt sällan som han körde direkt utan då satt han tills det var läggdags och titade på tv med mina föräldrarr. Att de aldrig fattad varför jag att på mitt rum?