En vecka till julafton, nästan
Det hade varit ett utomordentligt tillfälle för mina föräldrar att be om ursäkt och höra av sig för att vilja träffa mig. Är det någon gång på året som man är mer förlåtande så borde det ju vara nu men inte dem inte. Deras dotter är inte tillräckligt intresant för att att vara värd att träffa dem. Men det är kanske för det bästa för innerst inne så vet jag inte om jag vill träffa dem även om en liten del av mig hoppas fortfarande på ett lyckligt slut fast den förnuftiga vet att så kommer inte att ske. Ni ser? Inte undra på att jag lever mitt liv totalt förvirrad!
Kommentarer
Trackback