låg nästan till 12 men katten Selma  var glad över det iallafall. De andra två stackarna fick ju tyvärr vänta md att bli utsläppta pga det. Har tänkt mycket på vad som sades under bildterapin och hur extra jobbigt allting känns nu. Innan var där ju iallafall vissa saker som jag klarade av att göra utan att må dåligt. Bildterapeften var så där på rösten igår också som gör att jag drar mig undan ännu mer. Det känns verkligen som om ingen förstår mig just nu. Ja kanske ni som läser min blogg och givetvis min sambo. Kan bara än en gång konstatera att jag är så trött på all denna skit som jag sitter i. Tack mamma och pappa för att ni gav mig så många dåliga upplevelser i livet. Ni märker bitterheten svämmar över i min kropp.