hoppas det inte är lika länge tills vi ses nästa gång. Jag svarade med att det var upp till honom. Han svarade tillbaka behöver du bjudas eller något i den stilen!
Det var ju inte det jag menade utan det var ju det här med att de kan inte hålla på att trampa på mig som de alltid gjort. Det är dessutom många saker som borde diskuteras igenom mellan oss två och att få honom till att göra något sådant? Låter nästan omöjligt, tyvärr!

Det är trots det min fader som uppmuntrat de mesta av mina intresse i livet som musik, målning och sport! Att tänka på att jag pratade i 80 minuter med honom ja det var väl typ sen tidigt 2000-tal som han hade så mycket tid sist. Han har aldrig haft tid och allra minst för mig då jag ju inte delade hans maskinintresse som brorsan, där fick ju brorsan alltid en massa gratstid.

Han hade varit i Spanien i 3 veckor i sommar. Själv så mindes jag hur han absolut inte ville åka dit där med mamma och oss för att där var så mycket brottslingar. Men man har ju rätt att ändra sig. Det känns dock som det här nya umgänget han har behandlats mycket bättre än vad vi gjorde och det har många gånger gjort mig svartsjuk.

Jag tänker dock inte springa ihjäl mig för min far även om det är svårt då jag ju är som en torr svamp som suger åt mig det lilla så in i. Vill han försöka sig på något (vilket jag tvivlar på) så ska jag försöka ge honom en chans men det hänger på honom denna gång och jag tänker akta mig noga. Jag vet ju hur han är och jag tror att jag tillsist har lärt mig min läxa. Hoppas det iallafall!

På andra fronten - fortfarande lika jäkla ledsen hela tiden. Det knäcker mig snart! eller rättare sagt det har knäckt mig för länge sedan.