det gick bra den här gången också. Jag märker tack och lov att jag inte springer efter honom längre för att få honom att vilja ha mig. Jag minns vad han gjort och jag är mycket bitter men jag kan hålla igen på tårarna och ilskan och bete mig vad som nog är ganska lugnt. Tråkigt dock att man aldrig vet när han ljuger och talar sanning. Det ska bli kul att se om vi kommer att träffas fler gånger i livet eller inte. Det är liksom upp till honom. Jag  sprang efter honom i 30 år så det känns liksom som om jag kan den valsen. Berättar mer om mötet sen!