så ringde telefonen i min lägenhet som en galning (jag visste då ej om att han gjort det) eftersom det var min brors telefonnummer så lät jag bli att svara(han ringde ju bara när han ville utnyttja mig). Dagen senare så knackade han tom på hos mig och berättade då detta om min far. Han sade att nu fick vi ställa upp för mor då hon var väldigt ledsen. Visst det gjorde jag gärna men jag tänkte i min stillhet när han var där; vem ställer upp för mig när jag behöver det? Frödet gjorde de ALDRIG! Jag fick ALDRIG lov att behöva någon eller må dåligt men jag förväntades att ALLTID skulle vilja offra mig till 100% för dem och gjorde jag inte de så var elakheterna och förtalet där omg. Varför dessa elakheter när jag var den som brydde mig mest?

Min bror har alltid bara brytt sig om sig själv att e aldrig kan öppna sina ögon och se detta.

Jag minns på mormors begravning och kaffet efter. Denna tant som avgudat min bror och som gett honom allt och alltid satt honom på pidestal. Helt plötsligt efter at tha suttit på kaffet en timme så säger min bror till mig:

Nej är det inte slut snart jag måste iväg och jobba (han jobbade för min far). Han hade inte ens tid att offra en eftermiddag på min mormor mendet var så han var alla skulle vara där för honom och offra allting så fort han skrek!