För vilken natt i raden så drömmer jag då en trevlig dröm om antingen min mor, far eller båda. Denna gången var det min far och stopp i avloppet. Vi var vänliga och trevliga mot varandra inte alls så där hånfulla och retsamma och kvicka på att ge någon skulden och skälla som det var i verkligenheten.

Just nu så drömmer jag faktiskt mer än vad jag tänker på dem i vakna livet.

Något som man ska observera och som en psykolog säkert kan läsa in massvis i är att min bror ALDRIG är med i drömmarna, Kan det vara att han inte existerar för mig?