Min bror är ju scout
och min mor var även hon scoutfreak. Jag var också scout från minior till senior och sen slutade jag så fort jag var 18 år. De sista 6 åren så tvingade de dit mig där eftersom de fått för sig att det var nyttigt för mig att komma ut bland folk då jag isolerade mig mer och mer. Då kunde de ju för det första analysera varför jag isolerade mig och sen hade det ju varit bättre att de sett till att hjälpa mig att skaffa en hobby som jag gillade(de tvingade mig tex inte att gå kvar på gympan som jag gillade men slutade pga att alla jag kände försvann).
Jag mådde grymt illa varje gång jag skulle till scouterna. Som scout så gick man ju i kyrkan en gång om året minst när deras helgon firades. Jag kommer ihåg att jag avskydde det så mycket att jag gömde mig i min garderob på mitt rum i ett försök att slippa undan, tyvärr så hittade de mig.Min bror däremot utvecklades ju till samma scoutfreak som min mor och detta ökade ju på hans underbarhets poäng. Medan jag då blev ännu mer avskybar eftersom jag så öppet visade vad jag tyckte om scouterna eller klubben för inbördes beundran som jag faktiskt kallade den kåren som jag tillhörde. Detta gjorde jag pga att där försekom en hel del mobbning och detta var för mig inte vad en scout skulle syssla med.
Jag vet bla att min bror var med att moba ut två ledare p åhans avdelning så att de tillsist slutade.
Med några års mellanrum så var de på scoutläger i Småland. Jag tror att det hette Skuggebo.
När min bror var scoutledare själv så körde de ju upp där och då var det ju passande att min mor och han samåkte. Jag minns en gång som han förbjöd henne att ta upp dä,r då hon enligt honom var för gammal för att vara där och en annan gång så var han på dåligt humör den dagen som de skulle köra upp där.
Detta innebar att han satte sig i sin bil och körde till Småland utan att bry sig om att min mor skulle med så min far fick sätta sig i sin bil några timmar senare bara för att köra och lämna min mor i Småland för att sedan vända och köra tillbaka direkt. Detta var min bror i ett nötskal han struntade fullständigt i vem han ställde till det för, i hans värld existerade bara han.
Jag mådde grymt illa varje gång jag skulle till scouterna. Som scout så gick man ju i kyrkan en gång om året minst när deras helgon firades. Jag kommer ihåg att jag avskydde det så mycket att jag gömde mig i min garderob på mitt rum i ett försök att slippa undan, tyvärr så hittade de mig.Min bror däremot utvecklades ju till samma scoutfreak som min mor och detta ökade ju på hans underbarhets poäng. Medan jag då blev ännu mer avskybar eftersom jag så öppet visade vad jag tyckte om scouterna eller klubben för inbördes beundran som jag faktiskt kallade den kåren som jag tillhörde. Detta gjorde jag pga att där försekom en hel del mobbning och detta var för mig inte vad en scout skulle syssla med.
Jag vet bla att min bror var med att moba ut två ledare p åhans avdelning så att de tillsist slutade.
Med några års mellanrum så var de på scoutläger i Småland. Jag tror att det hette Skuggebo.
När min bror var scoutledare själv så körde de ju upp där och då var det ju passande att min mor och han samåkte. Jag minns en gång som han förbjöd henne att ta upp dä,r då hon enligt honom var för gammal för att vara där och en annan gång så var han på dåligt humör den dagen som de skulle köra upp där.
Detta innebar att han satte sig i sin bil och körde till Småland utan att bry sig om att min mor skulle med så min far fick sätta sig i sin bil några timmar senare bara för att köra och lämna min mor i Småland för att sedan vända och köra tillbaka direkt. Detta var min bror i ett nötskal han struntade fullständigt i vem han ställde till det för, i hans värld existerade bara han.
Kommentarer
Trackback