Nu har jag väl typ
lagt över husaffären också på min sambo, orkar bara inte med att behöva vara aktivt medveten om hur mycket brorsan förstört därute. Jag är nästan på målsnöret för vad jag vill ha ut av det men inte riktigt där. Det eviga väntandet är ganska knäckandet. Hoppas på att mirakel och att jag får det sålt så som jag vill.
Kommentarer
Trackback