13 dagar tills jag blir
Jag pratar givetvis om kvinnan som satte mig till jorden för att hon ville ha två barn och en pojke och flicka (varför förstår jag inte för hon prioterad ju alltid pojken)
Som jag ser det så är ju ens födesledag en av de där perfekta dagarna för gamla bekanta att försöka inleda något igen. I år blir det tredje födelsedagen som hon inte bryr sig.
det här låter jättehemskt jag vet men skit i henne.. du är värd mycket mer.. låt henne ha sitt trista liv med sitt misslyckande förhållande till sin dotter.. njut av dem du har omkring dig som bryr sig istället.. skaffa nya vänner.. bra vänner.. nån äldre kanske som du kan ha som extramamma.. skulle gärna va din men jag var ju bara 6 år när du föddes så det blir ju en lite väl ung morsa :) grattis lite i förskott föresten !
hej snurr,
Jag är faktiskt ganska bra på att skita i henne numera även om jag ska erkänna att jag tänker ibland på det faktum att hon blir 70 i år. Man är ju liksom uppfostrad med att man ska gratulera vid sådan tillfällen men det kommer jag inte att göra. Tyvärr valde hon min bror. That's life För stt par år sedan så satt jag och lipade var och varannan dag över att mina föräldrar inte ville ha mig och att det var mitt fel osv. Det gör jag inte längre. Alltid någonting eller hur? 6 år är en litet väl ung morsa:-)
födelsedagar är också överskattade.. en massa press att allt ska va bra.. har många gånger känt att fan va skönt att den är över när kvällen kommer.. tror du får en fin dag ändå med de som älskar dig och de du älskar.. tror egentligen inte att hon valt din bror men förstår dig mycket väl att du känner så.. hon kanske "valde" honom för att du är en starkare person som mer klarar dig själv.. för det gör du ju.. du är duktig!!! visa henne det :) låt henne inte förstöra mer
Där slog du huvudet på spiken. Det är precis det som alla alltid var medvetna om - Hon klarar sig alltid. Det blev jag ju liksom tvingad till. Jag minns några ord som min mamma sade en gång som jag var i England med scouterna som tonåring i en 3 veckor. När jag kom hem så konstaterade hon att jag inte ringt hem en enda gång till dem under tiden jag var där som alla de andra barnen hade gjort. Sån var jag tog tag i problemen själv och besvärade bara dem i nödfall. Jag klarade mig under resan varför skulle jag ringa dem då? De lärde mig ju ganska fort att jag inte kunde vara beroende av dem och deras sällskap.
jag är precis som du,.. jag klarar mig själv.. och besvärar endast om jag är så illa tvungen.. man känner sig ensam många gånger men samtidigt.. när man lyckats med nåt bra.. fan va duktig man är eller hur!! är helt säker på att du också lyckats med många bra saker.. om du tänker efter..
Jo många har ju kallat mig stark de sista åren som tagit mig igenom allt nästan helt ensam varför fattar jag inte då jag själv känner mig så svag. Kanske har jag hög gräns för hur mycket jag kan ta innan jag brakar?Sen har jag ju tyvärr oftast omgett mig med människor som oftast sviker om man ber dem om hjälp och då är det ju lika bra att göra saker själv direkt.