3 guld till Anja och jag borde sväva på moln då jag är en total skidfantast. När jag var liten satt jag och pappa och följde Stenmark och skrev upp alla tiden förhand på papper och sen den dagen så var jag nerd. Nu så känner jag - visst det var ju kul för henne men och? Det är så fruktansvärt jobbigt och plågsamt att inte känna någonting för någonting. Det känns som om jag är på väg mot mitt slutgiltiga fall och om det sker så är jag tyvärr inte förvånad men jag har faktiskt även om det inte verkat så försökt att kämpa emot ledsamheten och tänka positivt men de tankarna håller i 2 sekunder sen är skulden och längtan och ensamheten och tårkänslorna där igen.