som är ett rent helvete att få ut. Inuti skriker och sörjer jag nsätan hela tiden (men jag lipar inte varje dag vilket för mig - wow)

De sista åren när jag bodde hemma så grät jag mig tills sömns nästan varje kväll och jag ifrågasatte länge livet och lyckan för det kändes som om att leva bara var hårt arbete 24 timmar om dygnet och lätt existerade inte.