som i min fars värld fortfarande går ut p åatt jag gjorde fel som konkursade företaget, att de hade jobb 3 år framåt och att det var fel av mig att polisanmäla honom och att jag var fel fel fel helt enkelt. Visst sade jag glöm att jag funnits men av någon sjuk anledning för jag var ju ändå hans dotter så ville han ge oss ett försök men jag håller inte så mycket för det.Och sen undrar ni varför jag har inget självförtroende? Kan man ha det när man alltid får veta att allt är ens fel?