Jag ränker mycket på hur han
tom tog sig upp till min lgh när pappa lämnat mamma för att ni fick viställa upp för mamma som han sade i hennes svåra stunde. Jag minns hur jag tänkte vilken hycklare och vem stäler upp för mig när jag behöver någon?Detta var julen 2002. Varför skulle jag liksom låtsas att bry mig om dem när de så uppenbart struntade i mig?Men det såg de aldrig. Gud vad jag hatar dem och vad de gjort mot mig!! Och att jag skriver det i text tror jag är bra då jag länge kämpat emot dessa känslor då man i in värld inte ska känna så och de alltid tryckte ner mig när jag kände så.
Kommentarer
Trackback