Tack för din långa fina kommentar. Inte ska du må dåligt för min skull:-) men jag kan förstå dig jag är likadan själv varenda gång jag ser en orättvisa och det gör man ju ofta i dagens Sverige. Där var mycket mörker men jag hade även ljusa stunder ibland dock inte så ofta. Min far var den som försökte mest trors att han var borta mest men tyvärr så tillät de ju som sagt min bror att vara där och svärta ner allting så psyisk stress ja det var det ju nästan hela tiden. Året han låg i lumpen var avslappnande för då kom han bara hem på helgerna! Sen jag börjae ta tag i mina problem och tvingades öppna upp ögonen så har jag blivit mer och mer arg för va de tog ifrån mig i form av barndom och ungdom. Tills jag var 30 år så ägde de ju mig och jag avskyr och blir helt illamående varenda gång jag tänker på hur mycket tid som jag har spillt på att må dåligt och på att de inte har gjort något åt det för tex min far har vetat hur dåligt jag mått och att jag pratat om att ta livet av mig osv. Jag förstår precis vad du menar med att de inte lärt dig vad livet går ut på. Jag har exact samma problem. Jag har fått lära mig nästan allting själv och särskilt min mamma var extremt dålig på att vagga in mig i de där kvinnosakerna, även det tog min far hand om. Han köpte tex mensbindorna osv. Det är väl förmodligen en av anledningarna att jag ofta skäms och är så blyg när det gäller kvinnosaker, hon vaggade aldrig in mig i den rollen. Tex vågade jag gå och ta mammagrafi först i år och då endsat pga att sambon följde med och för att vi hittat en knuta som tack och lov inte var någonting. En stor och härlig god jul önskar jag dig och må vi båda få ett bättre nytt år. Tack för ditt erbjudande om foto det kan mycket väl hända att jag tar upp dig på det och mail:-) Ska bara bli litet starkare först men du verkar vara en fin människa som det skulle vara kul att ha litet kontakt med via mail.