berättades i min familj som små lustiga anekdoter som inte alls var konstiga. Inte konstigt att man blev knäpp!

När min far dumpade sin älskarinna så skickade hon tillbaka smyckena men givetvis till fel adress så att grannfrun fick dem och kom in med dem till mamma. Idag kan jag inte fatta att de lät oss barn ta del i dessa berättelser. Där var ju inget lustigt alls med den och hur konstig fick de inte en att känna sig.