Om det är lugnt på galenskaper på min familjefront så kan man alltid lita på att min sambos familj håller igång.

Vi fick ett inte så kärt besök av svågern ikväll. Ja, jag visade mig givetvis inte - det är bäst så då jag vet vad han tycker om mig.

Han var ju så orolig för att vi inte skötte huset. Han fick samtal ifrrån människor som var oroliga för att de tyckte att huset förlorat sin glans.

Hur mycket kan man se från vägen med ett hus som är innanför murar och en trädgård som består av gräsmatta och plattor. Jag skulle vilja säga att huset inte var så charmigt till att börja med.

Vi fick än en gång (för miljonte gången) höra hur billigt vi bodde (han satte själv hyran). 

Han ville att vi skulle släppa in en målare i huset när vi inte själva var hemma. Stor chans? Nej! Inte den målaren (samma som förstörde sambons bil)

Sen så var där ju det ena klagomålet efter det andra och vi skulle skriva under ett papper på hur lång tid vi skulle ta att göra sakerna som behövdes göras inomhus tyckte han - visst NOT!

Jag beundrar min sambo som inte har förlorat humöret totalt än för hans bror pratar till honom som om han fått lobotomi!

Vi funderar tom på att flytta tillbaka till staden där min bror bor i för mellan pest och kolera så kanske pest är bättre ändå....

Kan bara säga att jag blir så trött.........Vi flyttade till detta hus för att få lugn och ro så att jag skulle kunna bli risk och vad har vi fått på halsen?