som vi skulle hälsa på min far uppe i Norge när han jobbade där i ett år i närheten av Haugesund. Jag gick i 8-an och min bror var nästan 18 år.

Då jag varit däruppe en gång och visste hur vackert där var så såg jag verkligen framemot det och min mor längtade också, sen hade vi min bror,han hade som vanligt gett sig fan på att förstöra stämningen för oss andra.

Vi skulle ta flygbussen till Kastrup för att flyga till Norge därifrån. Busstationen låg inte ens 100 meter från huset som vi bodde i. Från den sekund som min bror fick höra att han var tvingad att följa med så surade han. Det var skrik och sura miner hela tiden och min mor fick i princip tvinga honom upp till bussen med våld medan han skrek. Hela vägen dit var det sura miner och under stora delen som vi var där så var det sura miner. Sen gick en annan där bredvid och försökte vara glad och ha kul vilket verkligen inte var lätt när man hela tiden hade åskan framför sig. Han drog ner allt i mörker

Så var det alltid man har vad som borde varit ett glatt minne och så tänker man på det och det enda man ser framför sig är brorsan surandes, skrikande och våldsamt slåendes. Han har liksom förstört så mycket.