när han körde var alltid en upplevelse och inget man gjorde innan man tänkt sig förr tio gånger och var på gränsen till desperat som den gången jag var dum nog att följa med min familj på semester till Österrike.
Det gällde att inte göra honom arg medan han körde för då var det så att säga kört. Jag minns när vi var i Salzburg och min far hade mage att käfta emot honom.  Tillsist var det en enda cirkus i bilen som vanligt, min bror skrek på min far som försökte prata med honom medan min mor skrek hysteriskt till min bror att lugna ner sig medan jag satt därbak och mådde dåligt av allt skrikande. Till sist så svänger min bror av på en mindre gata och parkerar bilen mitt på vägen och går ut ur bilen och börjar gå ifrån den. Som vanligt så var det jag som fick gå ur och försöka lugna hoom för att få honom tillbaka till bilen. Efter ett tag så funkade det.

På samma resa men på vägen hem ett tag innan vi kommit till båtarna i Rostock så blev de två herrarna då ovänner igen. Utan en tanke på att han har tre andra i bilen så börjar min bror då att köra hetsgt mitt ute i trafiken.
Med hetsigt så menar jag köra fort som bara den, bromsa in, köra fort som bara den, bromsa in och så håll han på ett tag medan alla skrek hysteriskt i bilen. Kan väl säga att man var livrädd.

Som vanligt så pratades det aldrig mer om denna händelsen när vi väl kom hem och min bror anser än idag att han inte har några problem.