Att ge min bror en födelsedagspresent var alltid lika otacksamt om man inte gav honom exact vad som stod på listan. Det skulle gärna vara dyra presenter.
Fick han inte vad som han önskat sig så ställde han till med en stor scen och visade omgående att gåvan inte passade honom.
Jag minns att mina föräldrar brukade ge honom presentkort på flera hundralappar på kläder. Inget han önskade sig men något han verkligen behövde.
När detta skedde så höjde han rösten omgående så att den låg precis på gränsen till skrik. Därefter så började han skälla ut dem för att sedan resa sig från sin stol och demonstrativt gå mot skrivbordslådan där han högt och ljudligt säger samtidigt som han våldsamt öppnar en låda:
Jag slänger dem här med de andra presentkorten som jag fått av er så kan de ligga där.
För fick han inte vad han ville så vägrade han demonstrativt at befatta sig med presenten.
Han var en riktig skarping!