Jag kan inte komma över att det känns som om jag fortfarande är den som får lida mest trots att det är min bror som varit den hemska. Hans elakheter drabbar mig fortfarande och han ställde ju verkligen till det med huset som sagt. Jag hatar hatar och hatar honom och kan inte komma över att han i mina ögon inte får lida för allt ont han gjort på det sättet som han förtjänar. De säger ju att karma hinner ifatt men det känns inte så. Jag vet inte hur mycket längre jag ska orka stå ut och jag kämpar verkligen för att inte låta antikänslorna till  honom ta över mitt liv men det är svårt.Det känns om om han lyckas glida undan hur man än gör!
Han och hans sambo och barn bor tex fortfarande hemma hos min mamma i hennes trea, man kan ju tycka att mannen efter 5 månader skulle vilja lämna mamma men han är som en blodigel, har han väl bitit sig fast och börjat utnyttja så är det ett rent helvete att bli av med honom.