men så ont som jag mådde av bieffekterna så tar jag hellre lip, nu är det extra mycket dessutom pga att jag inte kunde somna inatt pga min höft som börjat göra ont då jag legat så mycket de sista dagarna/veckorna. Somnade vid 3-tiden och sen vaknade jag trots insomningstablett redan vid 5 tiden igen och många fler gånger. Som vanligt är det Selma jag gråter över. Jag fattar inte hur jag ska kunna komma över denna för mig så hemska förlust. Hon var ju verkligen mitt allt.Hon var inte "bara en katt" som så många tänker när ett djur dör. Hon var mycket mer för mig. Hade hoppats att jag skulle må litet bättre idag men det gör jag uppenbarligen inte. Men jag slipper bieffekterna och det är alltid någonting.