så länge min bror kom hem och åt varjedag och det gjorde han ju tills han var över 30 år. Han accepterade helt enkelt inte Fondue och blev irriterad av maten att det tog så lång tid och att det var som han brukade säga så mycket pill. Mamma böjde sig igen trots att jag vet att hon älskade fondue. Allting skulle vara som brorsan bestämde så enkelt var det. Ville han ha majs i salladen så skulle det vara det trots att mamma inte gillade det och föredrog majsen i en burk bredvid. Fråga dem honom en gång för mycket om han var nöjd och mätt eller ville ha mer så kunde han skälla ut dem. Att vi stod ut? Att han inte sökt hjälp än?