det ha rverkligen varit den ena örfilen efter den andra medan jag redan legat nere. Det roliga är ju att mina föräldrar hela tiden surade för vad jag gjorde mot dem men jag  tror inte en av dem skänkte en tanke på hur jag måste må inombords och känna mig av deras behandlng.

Jag glömmer aldrig den där dagen som min far ringde upp mig när jag satt och väntade på bildterapin i trelleborg med ett medelande från min bror.

Det lät så här:

Om jag gick med på hans väldigt dåliga bud med tittente så skulle han låta bli att ställa till problem med production för mig (företaget). Det var ju bara så kul med tanke på att min enda inblanding i det jävla företaget var att jag stod på det för min far lovade ju så dyrt och heligt att han skulle sköta det och man visste ju vilket liv det skulle bli om man inte gjorde det. Mor, bror och far jobbade i företaget, jag hade inget alls med det att göra och så har de fräckheten att säga : jagställer inte till problem för företaget om du går med på tittente!

Och min far hade inga problem att leverera det budet. Jag var så dum som trodde att jag betydde något för någon av dem. Ibland vill jag bara slå på mig själv tills jag inte kan slå längre.