Tack precis vad jag behövde läsa idag. Förlåt att det ibland tar så lång tid att svara men jag tar alltid kommentarena när jag känner att jag orkar psykiskt och ibland kan det tyvärr dröja:-(

Du har säkert hört detta förut, och säkerligen också upplevt det. Men, när det gäller just den typen av personstörning så tyvärr. Din bror kommer aldrig att bli bra. Han kommer förmodligen aldrig att känna ånger eller ledsamhet för vad han gjort. För honom, levde och agerade han enbart för sitt eget bästa och kom du eller något/n annan ivägen var det bara att kliva över, no matter what. Jag har inte läst så mkt på din blogg än för jag sitter på jobbet så det blir mellan telefonsamtalen. Men ett kan jag säga dig. Även om relationen till dig och din bror är crappy och att han förstört stora delar av ditt liv, så kan du skratta dig lycklig för du har något som han aldrig aldrig kommer att få. Han kommer aldrig att bli tillfredställd. Känna samhörighet eller riktig lycka. Han kommer ADLRIG att ha någon i sitt liv som älskar honom för den han är och han kommer ALLTID att få spela ett falskt spel med sig själv som insats varje gång. Nästa gång du tänker "jag hatar den där jäveln" tänk då på vad han går miste om, och det "lilla" du gått miste om i ditt, men som du kommer att finna längre fram, det som han aldrig kan ta del av eller på något vis uppleva själv.

Och, du kan uppleva något fantastiskt...:
Nyanskillnader och skiftningar och äkta kärlek!!!

Jo jar har hört det förrut men behöver bli påmind om det. Där ligger mycket sanningar i dina ord jag tror att bland det jobbiga är att jag känner hans smärta så inom mig. Jag vet hur dåligt han mår innerst inne men som du säger han erkänner aldrig det och det vet jag också så det är döfött men jag är en snäll person och egentligen hade jag velat hjälpa honom och det gör ont i mig att jag inte kan samtigt som jag hatar honom. Visst är jag förvirrad?