såg den första kvinnan som nog skullke kunna få mig att åtminstonde bli bi. Jag pratar om Pink. Vi var i Köpenhamn och såg henne och wow vilken konsert. En av de bästa som jag någonsin sett och jag har sett många stora artister då musik är ett stort intresse. Vilken energi och rösten. Jag blev kär i den redan när hon släppte sin debutsingel för flera år sedan. När hon sjäng family portrait så kom tårarna. Första gången någonsin som jag gråtit på en konsert men med den känsla och med en låt vars text står så nära mig. Det är som om hon sjunger om mitt liv. Jag kunde känna känslorna i varenda del av kropp. Och vilka trapetskonster hon gjort. Finns bara ett ord SKITSNYGGT!