200 kr till mig och sambon att göra något. När jag gjorde som de ville och löd så fick jag 1000 kr varje jul, sista året som vi hade någon kontakt med varandra så fick jag och sambon 500 kr och nu detta men jag ursäktar honom med att tanken räknas och det är ju 100% bättre än min iskalla moder och sen så vill man ju inte skicka för mycket med posten och jag skiter verkligen helti pengarna det är inte det jag har slagits för. Dock fortfarande inte ett erkännande om hur de ställt till det för mig och om hur min bror förstört och hur mycket jag och sambon piffat upp det sorgsna huset. Ett erkännande från honom ang. min bror och visat intresse utav mig hade ju varit bättre än vilken julklapp som helst i världen. Ska skicka ett tackkort nu men jag vet fortfarande inte om jag vill ha honom i mitt liv. Ena minuten vill jag och andra inte. Jag är bitter, tvivlar på att jag någonsin kan förlåta och jag klarar inte av om de fortsätter att hålla min själviska hemska broder bakom ryggen då är jag hellre utan honom för i den svängen vill jag inte vara längre.