och väntar på dagen D då jag kommer att vara som allra mest ledsen. Om de någon gång kunde vara så öppna för hur jag mår och faktiskt erkänna att et är de som satt mig här där jag är idag. Hade de erkänt mig som människa så hade jag inte varit här nu. Tänk vad psyket kan styra och ställa fast man egentligen inte vill det.