Så har man gråtit några tårar över att
man "bara" fick ett julkort och inte en enda kommentar på brevet jag skrev men vad hade jag väntat mig? Borde jag inte ge upp nu! Jo det borde jag men det man inte har det längtar man efter det är väl ett välkänt faktum. Gillar alla er jättemycket som lyssnat på mig och inte ignorerat och allra viktigast som trott på mig. Tack ska ni ha!
Kommentarer
Trackback