när jag växte upp släppte mig egentligen aldrig 100% in på livet och i min lilla låtsasvärld så skulle bästisar kunna prata om allt. När hon slutade 9-an så skulle hon åka på språkresa. Jag fick veta det ett litet tag innan hon skulle resa inte ett ord hade hon pratat med mig om det innan. När min mamma fick sin hjärnblödning så var hon i USA som au-pair men kom hem på sommaren dock inte så mycket till mig. Jag minns hur besviken jag blev när hon valde att åka upp till Stockholm istället och stödja en ny vän som hon lärde känna i USA i en vårdnadstvist. Det var inte att jag ej förstod jag önskade bara att någon av dem kunnat förstå att jag också behövde någon nån gång och inte var så himla stark alltid.Hon pratade nästan aldrig om någonting som hon gjorde när hon var utomlands och jag minns att jag på nyår 2000 försökte flörta med henne och säga att nu så ska vi lära känna nästan allting om varandra nästa år det vill jag verkligen. Jag fick bara ett kallt svar - Det kan du glömma. När jag träffade min sambo så var jag väl som alla andra nykära och pratade om honom en hel del men det fick jag snabbt sluta med då hon fick ett utbrott och skällde ut mig för att jag gjorde det. Vi var båda 26 år då och hon precis som jag hade aldrig haft en kille såvida hon inte hade någon i utlandet. Vi bodde dessutom båda hemma, hon gör det fortfarande. När jag ringde henne så kunde hon sitta och gå igenom sina bankböcker och räkna pengar, vad säger man då? Nej men det är ju kul för dig att du har så mycket pengar! Vi gled mer och mer ifrån varandra och jag fick den större skulden för detta hos henne kändes det som. Anledningen till at jag drog mig undan var ju att jag kändeatt hon inte var intresserad av att umgås med mig när hon hade något bättre. Hon kunde offra sig för sin äldre bror och gå och se konserter mm som hon inte var 100% intresserad av men hon kunde inte ens se en film med mig som hon inte ville se. Jag bjöd henne på midag och hon ringde och ställde in pga att hennes mamma hade så god mat samma kväll. När jag skrev att jag blivit misshandlad av min bror så svarade hon bara;det var ingen rolig läsning annars så var hon inte ett dugg upprörd och slutet kom när jag råkade skriva vad jag tyckte om vår gemensamma vän bimbobralla. Det var bara en åsikt men tillräckligt för att hon skulle sluta maila mig helt. Detta är den enda person jag saknar något även om jag nu ser att hon trampade på mig ganska rejält precis som de flesta i mitt liv.  Jag känner mig även väldigt sviken av henne men det var ju en viss typ av människor som jag hade i mitt liv så varför skulle hon vara annorlunda. Jag tassade verkligen på tå för alla människor i min omgivning så att de inte skulle bli sura på mig. Och wow vad sura de blev när jag inte gjorde det längre:-)