på att vi skullat fixa bilarna med min fader så att jag slapp få hot från honom mer. Sen kom alla tankar om honom och de andra svikarna från min familj upp igen. Fan att jag aldrig kunde få ett rejält avslut med dem där jag sade en del till dem om allt deras svineri. Jag har så mycket bitterhet till dem att det inte är klokt.

Det tråkigaste är ju att det inte går att prata med dem för när jag ser gubben tex så kommer han med ganska stor säkerhet bara ägna sig åt att lägga en massa skuld på mig, det är mig det är fel på och bara mig. Jag ville ju inte ha deras hjälp (varför skickade jag då honom så många brev och mail där jag bad honom och hjälp?). Det är  precis som om alla mina rop på hjälp aldrig existerat. Och min bror - JAG HATAR HONOM SÅ! Tom min sambo som bara vetat om min brors existens i 8 år hatar honom. Han hatar hela min familj för hur de behandlat mig.

Jag har som sagt så många spydiga svar i mitt huvud på hans kommentar men tyvärr glömmer jag väl varenda en när gubbsvikaren står där framför mig.