ja ni hörde rätt, egentligen har jag inte ens lust att gå upp men de få krafter jag har lägger jag på att försöka någon timme iallafall. Är så deppig och det tycks bara bli värre. Saker som jag älskar känne inte ens dem roliga längre. Jag är galen i Haegen daz glass, den smakar inte alls längre. Så fort jag vaknar gråter jag, jag missköter allting och som det är nu så vet jag inte ens hur jag ska ta mig igenom dagarna. Det känns på fullaste allvar för mig som om min psykiatiker och sjukvården inte tror på mig när jag säger hur dåligt jag mår förrän jag gör ett självmordsförsök. Det känns som de driver på mig till det och blir man tillräckligt ledsen så kanske inte ens jag kan kämpa emot. De har redan fått mig att tänka massvis på det fast jag egentligen vill leva för jag drömde ju om att en gång i framtiden äntligen få uppleva lycka nästan hela tiden. Men är man så ledsen som jag är nästan hela tiden så gör man tillsist nästan vad som helst bara för att slippa vara ledsen inklusive väldigt dumma saker. Tyvärr.