då även min far förlorat många privata ägodelar i den här vräkningen pga honom. Det skulle vara underbart om allt den biterheten var sann men jag vet också att han iblamnd säger vad han vet att jag vill höra. Men den verkade äkta. Han sade att de inte haft kontakt sen i maj och det är lång tid även ifall brorsan fått ett utbrott. Det längsta han hållit sig borta innan är en 2-3 månader.

Brorsans sambos far hade visst ringt upp till mi nfar dessutom och frågat om min far haft någon del i vräkningen och varför han inte hjälpt dem. Litet konstigt i mina ögon att göra så för vad han min far med den att göra? Det var två vuxna människor som bodde där ute och kan inte hon fatta att något är skumt när tex inga låneavbetalningar görs eller hyror betalas ja då kan man som alla andra sagt undra hur många som ohn har hemma.

Vi pratade i 80 minuter innan det var dags att köra hem. Jag har amssvis att bitterhet och jag tror aldrig jag kommer att kunna förlåta dem och honom för det helvetet som de utsatt mig för särskilt de här sista tre åren men detskulle varit kul om jag åtminstone skulle kunna sitta i framtiden och ta en kopp te med honom. Jag har dock inga större förhoppningar, det hänger på honom. Jag är inte intresserad av att vara någon slagpåse längre och någon som alltid behandlas som askungen.

Jag blev dock litet rörd när jag såg att alla de tavlor som han hade i sitt sovrum var sådana som jag gjort och han har ju alltid varit den som brytt sig något tillskillnad från min mor. Jag frågade honom varför min mor hatade mig så - Han sade jag vet inte men han förnekade det inte.