men sådan är han alltid. Han är lätt att tycka om om man bara träffar honom ibland men under ytan lurar en väldigt listig man som iallafall förr oftast bara tänkte på sig själv. Man kan ju hoppas att det här nya sällskapet som han har gör att han blir litet mer känslomässig. Det är väldigt tråkigt när man sitter och prata med honom dock för även om han kanske talar sanning så har han fått så många chanser och man är så van att han ljuger så att man automatiskt sitter och tänker du ljuger hela tiden.

Av mina två föräldrar så är han dock hur konstigt det än låter den av dem som trots all skit han gjort också visat mest omtanke mot mig. Håll då i minnet att jag är svältfödd på omtanke dock.

Nu börjar det snart närma sig att jag ska berätta litet om själva mötet.......