Ibland så är det svårt att tro på att det är sant,
att min mamma valde min bror framför både mig och min far. Min far ville ju även han flytta ut till det sorgsna hsuet och mamma och han hade åtskilliga diskussioner om det som alltid slutade med att hon total vägrade. De hade varit gifta i över 40 år och gått igenom massvis när han tillsist gav henne ett ultimatum som ungefär gick ut på att hon fick välja mellan honom och huset och min bror och huset. Hon valde ensamheten och min bror.
Jag försökte få min bror att backa undan men de mailen var enligt honom hot brev och han tänkte som vanligt bara på sig själv.
Både jag och pappa har vid åtskilliga stunder försökt att få mamma att se vad min bror går för (de bråkade nästan varje dag om det fram till den dagen han gick) och hur dåligt han behandlade henne men det var som att prata till en vägg.
För några år sedan tex så köpte min far en billig bärbar dator till min mor för att hon skulle kunna sitta och lägga in sina recept där. Det var mycket för at hålla henne igång då hon efter sin hjärnblödning gärna kunde sitta i soffan en hel dag utan att göra någonting och hjärnan hennes behövdes hållas igång.
Det enda var att ett operativsystem skulle läggas in och den uppgiften gav de givetvis min bror. I några år var både jag och pappa på honom att lämna igen datorn utan att han gjorde det. Vi sade även till mamma att säga till honom men hon vågade inte (hon vågade aldrig säga till honom någonting utan bara ge falskt beröm).
Hon fick aldrig sin dator tillbaka utan min bror behöll den. Det är för mig ett typiskt exempel på hur litet han bryr sig om henne för hade han brytt sig så hade han ordnat datorn direkt då det var bra för henne och hennes sjukdom.
Jag försökte få min bror att backa undan men de mailen var enligt honom hot brev och han tänkte som vanligt bara på sig själv.
Både jag och pappa har vid åtskilliga stunder försökt att få mamma att se vad min bror går för (de bråkade nästan varje dag om det fram till den dagen han gick) och hur dåligt han behandlade henne men det var som att prata till en vägg.
För några år sedan tex så köpte min far en billig bärbar dator till min mor för att hon skulle kunna sitta och lägga in sina recept där. Det var mycket för at hålla henne igång då hon efter sin hjärnblödning gärna kunde sitta i soffan en hel dag utan att göra någonting och hjärnan hennes behövdes hållas igång.
Det enda var att ett operativsystem skulle läggas in och den uppgiften gav de givetvis min bror. I några år var både jag och pappa på honom att lämna igen datorn utan att han gjorde det. Vi sade även till mamma att säga till honom men hon vågade inte (hon vågade aldrig säga till honom någonting utan bara ge falskt beröm).
Hon fick aldrig sin dator tillbaka utan min bror behöll den. Det är för mig ett typiskt exempel på hur litet han bryr sig om henne för hade han brytt sig så hade han ordnat datorn direkt då det var bra för henne och hennes sjukdom.
Kommentarer
Trackback