Jag tror min mor köpte sig fri från skuldkänslorna
efter misshandeln för ganska snart efter så fick jag välja ut en massa tupperware produkter som jag ville ha utan att ens ha bett om det och utan att behöva betala ett dugg. Jag kommer ihåg hur chockad jag var för den snällheten var inte lik henne. Jag tror att det var hennes skuldkänslor och när jag tagit emot dem så ansåg hon väl att allt var ok.
Mamma jag saknar dig!!! Varför brydde du dig alltid bara om min bror? Allt han gjorde under hela uppväxten, alla hans lögner, all hans skit! Alla pengar han kostade er! Varför glömde du alltid hans synder men jag fick inte ens lov att försvara mig? Du har fel men du ser ju bara det du vill se och jag är tydligen inte en människa man ska lyssna till. Han kunde ljuga och ljuga och ljuga men ändå trodde du alltid honom men jag talade sanning och mig trodde du aldrig, du ville inte ens lyssna.
Mamma jag saknar dig!!! Varför brydde du dig alltid bara om min bror? Allt han gjorde under hela uppväxten, alla hans lögner, all hans skit! Alla pengar han kostade er! Varför glömde du alltid hans synder men jag fick inte ens lov att försvara mig? Du har fel men du ser ju bara det du vill se och jag är tydligen inte en människa man ska lyssna till. Han kunde ljuga och ljuga och ljuga men ändå trodde du alltid honom men jag talade sanning och mig trodde du aldrig, du ville inte ens lyssna.
Ikväll har jag en sådan där hemsk längtan efter min mor
det känns hemskt att veta att hon är inte ens 1 mil ifrån mig förmodligen ensam som jag men hon är hellre det än med mig för hon tror att jag är saker som jag inte är och att jag gjort saker som jag inte gjort och som jag knunat visat henne med fakta om hon bara knunat inse att hennes perfekta son inte är så perfekt. Det känns så hemskt att ha en sådan djup längtan och det gör så ont i hjärtat. Allt jag någonsin ville var att bli älskad.
Sista brevet
Jag kan inte fira min födelsedag pga er
Jag kan inte fira jul pga er
Jag kan inte fira påsk pga er
Jag kan inte fira någonting pga er för att ni gjort mig så jävla sjuk och ledsen att mitt psyke inte klarar av smärtorna ni gett mig. Jag sitter även och gråter varje högtid pga att jag är ledsen över att du kanske får sitta ensam. Jag kan inte gå på julkonserter för det påminner mig om dig, jag kan inte lyssnar på viss musik, ha rött. Som sagt ni torterar mig varje levande sekund. Man har hört om en moders kärlek i mitt fall var det väl en moders hat.
Jag önskar dig en god jul och om du vill ha något med mig att göra behandla mig som en människa annars så glöm mig men kom ihåg det var du som kastade bort mig. Jag hoppas du inte får sitta ensam under helgerna för jag hade gärna varit med dig. Jag kommer alltid att bry mig.
God jul och Gott nytt år och hoppas att du inte hade julklappen och att du vill ha mig.
Detta är de sista raderna från brevet som jag skickade med min julklapp till min mor och hon har inte ringt so that's it i guess. De surar över pengar och att de tcker jag varit för jävlig det roligaste är att det är de som drog in mig i skiten som de surar om, det är de som ställde till det det visar fakta och det är jag som får ta skiten det känna bara så jävla orättvist hela jävla tiden och nu väljer hon också bort mig meda´n min bror tom var fantastisk efter att han misshandlade mig framför ögonen på henne. Jag hatar allt så jävla mycket och jag är så jävla trött på allt.
Ett av sommarloven under gymnasiet så hade jag inget sommarlov
mycket pga av att jag redan då var så nertryckt och folkskygg men man kunde alltid lita på min mor att hon skulle fixa jobb till mig på sommaren och alltid utan att ens fråga mig om det var ok. Det var bara att tiga och gå dit och må dåligt (inte pga att jag fick jobba utan för att jag var så osykiskt nere.Den sommaren ringde hon til larbetsförmedlingen i Svedala för att se vad de hade och efter så var hon djupt förnärmad över vad de sagt till henne. Hon hade frågat dem vad jag skulle leva utav då och de hade svarat hon får väl leva på sina föräldrar. Hon var jättesur och som alltid berättade de sådana saker för mig precis som om jag aldrig kunde såras.Vad var det för konstigt med att någon som inte fyllt 18 och som inte fick sommarjobb skulle leva på sina föräldrar? De fick mig alltid att känna det som om jag fick be om ursäkt för min existens och det gör jag än idag. Hon fixade ett jobb i växthus det sämsta och tyngsta jobb som jag någonsin haft. Det var en plåga.
Julen 2002 var sista gången som jag firade
med båda mina föräldrar. Min bror rydde sig så mycket att de inte ens visste var han var på julafton och när vi kom hem till dem efter att ha varit ute och kört så hängde en påse med julklappar på soptunnan. Man han är ändå fantastisk. Nästa år misshandlade han mig men det fick dem inte till att tro att jag behövde dem mer på julafton det gick ända till den 18 dec tror jag innan jag pratade med min bror och då tog jag upp detta om julafton med henne och fick bara höra att hon skulle till min bror för att han frågade först. Inte en tanke där på att jag kanske behövde någon och min far hörde jag inte av alls tills jag ringde hans mobilsvar på julafton och bad honom dra åt helvete. 7 år är det som sagt i år sen någon ens brydde sig om att vilja låta mig känna det som om jag iallafall hade någon familj. 7 år. 2 år innan tittente helvetet började och 3 år innan de drog in mig i företagsskiten och ändå så surar de för det jag gjorde då(som de anser) men de kan inte se hur ett barn som behandlas så dåligt kan knäckas och bli väldigt bitter. De fick föräldrar varför förtjänade jag inte det? Mitt största regret i livet är allt jag gjorde för dem och all tid jag offrade på dem. Jag önskar att jag aldrig hade ställt in den där Parisresan bara för att min mor fick en hjärnblödning och låg nersövd och jag önskar att jag inte brytt mig om hennes känslor och försökt dölja att hon stank i matlagning efter att hon tillfrisknat eller att brorsan kunde kört runt i gamla skitbilar istället.
Min mor ringde ju i förr förra veckan,
samtidigt som det var riktigt illa med Belle. Hon ringde flera gånger under förmiddagen det kan har varit för att hon fått mitt brev där jag skrev att om hon inte ville var en RIKTIG mor till mig så skulle hon glömma att jag någonsin funnits. Då valde jag att inte svara för ärligt talat alla krafter jag hade gick åt Belle och jag ville inte att den skiten skulle komma emellan då jag ju vet hur mycket det tar på krafterna att ha kontakt emd dem. Bara numret på Anitan fick mig att få magknip men NU. Hur gör jag?
Hon har ju inte ringt sen så det innebär väl att hon inte är intresserad men eftersom hon ringde flera gånger den dagen så undrar man ju? Är min far död? De resonerar ju som så att då JAG inte vill ha kontakt med dem så har de inga skyldigheter att få reda på saker och JAG har definitivt inga känslor. Farmors död och begravning fick jag ju veta via tidningsannonsen sen fick jag själv ta reda på när begravningen var och hon skulle föreställa min gudmor. I alla fall nu är ju tankarna där igen bara för ett enda jävla samtal. Skulle bara vilja ringa henne och få det överstökat men är så rädd för att bli sårad och ledsen för det är ju vad jag brukar bli. Någon förståelse för att jag har känslor har de ju aldrig haft. Har någon en lösning?
Hon har ju inte ringt sen så det innebär väl att hon inte är intresserad men eftersom hon ringde flera gånger den dagen så undrar man ju? Är min far död? De resonerar ju som så att då JAG inte vill ha kontakt med dem så har de inga skyldigheter att få reda på saker och JAG har definitivt inga känslor. Farmors död och begravning fick jag ju veta via tidningsannonsen sen fick jag själv ta reda på när begravningen var och hon skulle föreställa min gudmor. I alla fall nu är ju tankarna där igen bara för ett enda jävla samtal. Skulle bara vilja ringa henne och få det överstökat men är så rädd för att bli sårad och ledsen för det är ju vad jag brukar bli. Någon förståelse för att jag har känslor har de ju aldrig haft. Har någon en lösning?
Ok, brevet till min mor är klart
med sorg i hjärtat så säger jag till henne att jag vill ha kontakt, vill bry mig MEN om det bara ska vara födelsedagspresenter och julklappar så ska hon glömma att hon fött mig för det gör för ont. Detta är inte vad jag vill men det gör för ont helt enkelt. Jag har alltid drömt om en "riktig" mor och ni skulle sett som hon alltid gick i krig för min bror. Där var det minsann ingen tvekan om att alltid ställa upp. Så nu har man väl ingen mor mer men det hade jag ju inte innan iheller eller hur? När ska nu jag kalra av att släcka hoppet om att hon ska överraska? Hon var här hemme andra veckan i juli och då hade vi inte setts på 5 år och hon har inte ens kunnat ringa en gång. Så här var det alltid hur snäll jag än var å dög jag aldrig brorsan sparkade in en dörr och stal ett par hundralappar och han var perfekt.
Jag vet inte om jag berättat detta innan
men när min äggdonator var här så pratade hon givetvis om min bror(jag rös till varje gång) Det var när han var liten dittan och dattan så jag frågade henne rakt ut varför berättar du aldrig något om mig? Har du inga historier om hur jag var som barn? Svaret blev nej jag var alltid snäll och lydig.
Tack liksom de får mig verkligen att känns mig som den mest ointressanta människa som någonsin gått på denna jord och jag vet att jag inte är det men de har aldrig brytt sig om att lära känna mig.
Tack liksom de får mig verkligen att känns mig som den mest ointressanta människa som någonsin gått på denna jord och jag vet att jag inte är det men de har aldrig brytt sig om att lära känna mig.
En sak till som gör en förvirrad var nu när min mor var här
så frågar man henne om min far(spermadonatorn) och hon säger en sak sen vet man samma fakta från min far och den är helt annorlunda. Jag tror inte ni kan föreställa er hur det varit att ALDRIG NÅGONSIN KUNNA LITA PÅ EN ENDA MÄNNISKA. Sambon satt också där förbryllad av vad hon sade. Det var liksom hon, far och brorsan sen släpptes jag aldrig in i den världen men jag var väldigt bra att utnyttja. Hatar verkligen hur de behandlade mig.
Min mor har inte heller hört av sig sedan hon var här
hade det varit min dotter som jag inte haft kontakt med p å5 år och som jag sedan träffat. Jag hade resonerat som så att livet är för kort, legat på och definitivt försökt ta igen förlorad tid. Men de kommer aldrig att behandla mig annorlunde eller hur? Springer jag inte efter dem så tänker inte de anstränga sig och sen ser de inte hur annorlunda de behandlar oss fortfarande för brorsan springer de efter fortfarande.
Jag saknar någon som bryr sig om mig. Det kan vara väldigt ensamt med bara sambon ibland. Stora delar av mina dagar så hatar jag verkligen världen så. Ska alla svek som jag blivit utsatt för aldrig suddas bort helt? Det känns som om de format mig helt för mycket och då försökte jag verkligen kämpa emot. Jag är inte stolt över att jag tillsist knäcktes men i efterhand så fattar jag inte hur jag stod ut så länge och jag ser verkligen särskilt min far från helt andra ögon nu. FÖRVIRRAD FÖRVIRRAD OCH ALLTID SÅ JÄVLA FÖRVIRRAD (Jag alltså)
Jag saknar någon som bryr sig om mig. Det kan vara väldigt ensamt med bara sambon ibland. Stora delar av mina dagar så hatar jag verkligen världen så. Ska alla svek som jag blivit utsatt för aldrig suddas bort helt? Det känns som om de format mig helt för mycket och då försökte jag verkligen kämpa emot. Jag är inte stolt över att jag tillsist knäcktes men i efterhand så fattar jag inte hur jag stod ut så länge och jag ser verkligen särskilt min far från helt andra ögon nu. FÖRVIRRAD FÖRVIRRAD OCH ALLTID SÅ JÄVLA FÖRVIRRAD (Jag alltså)
Så har jag då en mer fungerande dator igen
Hemmabygget fick nytt grafikkort och litet annat (tack sambon)Tyvärr är där mycketsom är annorlunda och program jag ej kan få att funka (hatar det)
Min mor var här som sagt för mer än en vecka sen men inte har hon ringt för att försöka bygga vidare på det trots att hon inte gick hem innan 24.00 och man märkte hur ensam hon är men han brorsan är ändå fortfarande allt medan jag fortfarande känner att visst det kan verka gå hur bra som helst men när vi skiljs åt så är det ändå dumma dömmandetankar om mig och hur bra jag än är, hur snäll jag än är så nothing i can do about it och jagorkar och klarar inte att kämpa på det där sättet igen. Har gjort det i 30 år som ni ju vet. Jag har många fler tankar ang. besöket. Föratt vara helt ärlig så har jag nog inte bearbetet det alls förmodligen pga rädsla och att jag helt enkelt inte klarar det. Det har varit väldigt mycket låtsasvärld.
Min mor var här som sagt för mer än en vecka sen men inte har hon ringt för att försöka bygga vidare på det trots att hon inte gick hem innan 24.00 och man märkte hur ensam hon är men han brorsan är ändå fortfarande allt medan jag fortfarande känner att visst det kan verka gå hur bra som helst men när vi skiljs åt så är det ändå dumma dömmandetankar om mig och hur bra jag än är, hur snäll jag än är så nothing i can do about it och jagorkar och klarar inte att kämpa på det där sättet igen. Har gjort det i 30 år som ni ju vet. Jag har många fler tankar ang. besöket. Föratt vara helt ärlig så har jag nog inte bearbetet det alls förmodligen pga rädsla och att jag helt enkelt inte klarar det. Det har varit väldigt mycket låtsasvärld.
Skriver från en annan dator
då jag visst råkade ut för en av de där nätförstörarna som tycker det är så otroligt kul att kvadda för andra men den kommer igång igen så tji för er men tills det så blir det väl ännu mindre nytt från mig. Det är av någon konstig anledning inte alls lika kul att jobba från sambons stor nerdvarning där jag vet. En sak som jag ska berätta mer om sen är mötet med min mor men kan väl varna er för att ni inte behöver bli överlyckliga för mig skull jag gick mest omkring som på droger och är fortfarande i min låtsasvärld när det gäller det så det är inte alls hanterat i min hjärna. Tack och lov för att jag kan gå in i denna låtsasvälrd för den gör så att jag kan existera. Babbel, babbel och babbel!! Sorry.
På tisdag kommer hon hit här
min mor. Första gången (om man inte räknar ett snabbt möte på svedala marknad) på 5 år som vi ses och jag bara vet att det kommer att gå åt pipsvängen för att jag är inte den personen som man kan trycka ner längre och efter att ha pratat med henne i telefon så vet jag att hon fortfarande bara ser positivt med min bror och inte ens minns felen och mig? Ja mig tycks hon glömt totalt, hon mindes inte ens att jag gått i på scouterna i 10 år fast det var de som tvingade mig. Jag skulle vilja göra hennes liv rikare men det kommer aldrig att funka för jag är lika mycket värd som min bror men det kommer hon aldrig att se och jag kan bara inte gå in i rollen där jag automatiskt acceptarar att jag är sämre. Jag får en tavla som min farfar gett mig dock och som jag trodde var förlorad och det är det som motiverar mig.
Min mor ska komma hit här under semestern
hon har saknat mig SÅÅ mucket att hon kunnat lugna sig i ett halvår sen vi pratades vid för att träffa mig det är ju trots allt bara 5 år sen vi såga och pratades vid och vad är ett halvår då när man bor en mil ifrån varandra?
Jag hoppas ni hör hur sjukt och kallt det låter men så var det alltid och jag inser väl nu med sorg att det kommer aldrig att bli annorlunda såvida min ängel till bror(sarkastisk) inte kolar av pinnen. Så visst tänker man dumma tankar ibland.
Jag hoppas ni hör hur sjukt och kallt det låter men så var det alltid och jag inser väl nu med sorg att det kommer aldrig att bli annorlunda såvida min ängel till bror(sarkastisk) inte kolar av pinnen. Så visst tänker man dumma tankar ibland.
Fan vad skönt det ska bli när mors dag är över
vill fira tanten för jag vet ju hur litet brorsan kommer att göra men hon kommer ändå att höja honom till kung men hur kan man fira någon som inte vill vara ens mor och som inte gör ett dugg för en? Det går bara inte att bortse från hur snäll jag än försöker att vara. Jag tänker så mycket på henne men av det lilla jag pratat med henne så är hon lika blind fortfarande. Jag frågade henne hur hon kunde stå och berömma min bror för poliserna den dagen som han vräktes från hennes föräldrarhem pga att han inte skött sig. Hennes svar:
Men det är han ju han är duktig. Saker han gjort ont glömmer hon bort men om jag var dum när jag var 10 år ja det minns hon fortfarande. Jag får dåligt samvete men jag önskar så många gånger att min bror skulle dö då kanske jag skule kunna få några sista år med mina föräldrar. Den mannen förstörde mitt liv.
Min mor berättade i vårt samtal
att farsan börjat knulla runt när jag var tre år gammal vilkt kom som en liten chock för mina första minnen om att jag var medveten om hans "kvinnor" för det var tydligen flera stycken var när jag var 7-8 år gammal men då de bråkade vilt då så kan jag ju tänka mig hur mycket mer jag var drabbad. Jag minns bara inte det. Varför kan de aldrig känna skuldkänslor för vad de utsatte mig för? Än en gång så fick jag ju dessutom höra att de aldrig behandlat mig och brorsan olika visst INTE!!! Blir så trött på det för det är bara att se fakta så ser man liknande situationen och hur de svikit mig men ställt upp för honom. Jag TÄNKER INTE låta mig knäckas igen!
Låg i badet och tänkte
på allt det här min fader sade och kände mer och mer orättvisan komma upp och höll på att spricka så jag kom fram till att jag skulle ringa till min mor och säga min saida av historien och konstigt nog var hon beredd att lyssna men jagtror nog attd et var som alltid in genom ena och skit bakom ryggen men jag fick i alla fall säga vad som hade hänt och hur jag försökt at få far att ta sin egen skit med sit jävla företag så just nu känns det mycket lättare.
Sen när jag plågat mig själv med min far
så tänkte jag att det var bara att bita ihop och ringa min mor också då hon ju skickade 200 kr i present så sagt och gjort och jagstortjöt med en gång. Det var förmodligen effekten av all skit jag fått sitta och ta av min far och tagit emot bra uan att låta honom slå ner mig men att prata med tanten också samma dag ja det blev för mycket tydligen. Tänk om man kunnat ha lätta föräldrar?
Visst kan man tycka att man när man pratar med sitt barn för första gången på 5 år
Inte behöver nämna en massa negativt men det var som sagt vad min mor gjorde. Jag var allt och slarvig och ja där var inget positivt med mig och det var inget vi måste ses, jo kanske till sommaren så att hon kunde se min trädgård men HALLÅÅÅÅ! Det är 6 månader till??????Om hon bara inte hade haft sin jävla hjärnskada alla hade varit litet lättare då.
Brorsan stod hon och kallade duktig framför poliser den dagen han vräktes från Tittente och hade gjort ja ni vet vad.....
Lag om om orättvisa har verkligen inte varit snäll mot mig. Själv så hade jag ju hoppats på nytt år och ny början och att de skulle insett att man ska ta tillvara på stunder och människor för imorgon finns de kanske inte där men NEJ!!!!!
Fattar ni att det alltid har varit David mot Goliat för mig och hur jävla jobbigt det varit????
Brorsan stod hon och kallade duktig framför poliser den dagen han vräktes från Tittente och hade gjort ja ni vet vad.....
Lag om om orättvisa har verkligen inte varit snäll mot mig. Själv så hade jag ju hoppats på nytt år och ny början och att de skulle insett att man ska ta tillvara på stunder och människor för imorgon finns de kanske inte där men NEJ!!!!!
Fattar ni att det alltid har varit David mot Goliat för mig och hur jävla jobbigt det varit????
Jag ringde ju mamma tillsist
och gjorde verkligen mitt bästa men det var ett skitkonstigt samtal och varför bryr jag mig egentligen? Hon kommer aldrig att ändra hur hon ser på mig men jag är väl inte redo att släppa än men jag är inte heller ok med att bli behandlad som skit längre. Det var jag som styrdesamtalet och under det han hon påpeka hur jag avskydde att diska och älskade att ställa till det och använda massvis av mått som ho nsen fick diska upp, jag var lat och slarvig och avskydde att bära min tvätt till tvättkorgen så hon fick plocka upp den och jag var ju inte glad i trädgårdsarbete. Allt detta var under min uppväxt före 25-års ålderså ni hör! Inget positivt! Jag mådde inte bra efter samtalet. Jag försökte förkalra för henne att jag mått väldigt dåligt psykiskt i hur många år som helst från det att jag fyllde 10 år men det var väl inte så stor sympati. Har mer att berätta om samtalet som bara gjorde mig så arg.