ang min brors skuld till mig som ju är ganska stort. De hadesålt något till så 5000 kr till åt mig. Med den farten så har jag väl pengarna lagom tills att jag blir pensionär. Det känns litet mindre kul att det ska ta så lång tid.

så skickade jag ett mail till min revisor. Hans svar var inget jag såg fram emot då han farit ut mot oss innan när vi ställt för många frågor om företaget och det var inget trevligt beteende (han vägrade informera oss fast vi bad om det och sade hela tiden att han hade allt under kontroll och han ljög även för oss). Mycket riktigt så blir han och företaget som han jobbar för grymt förbannade och anklagar mig för en massa saker och försöker tvinga mig att betala deras räkning med dolda hot.

Jag ska ju ha utnyttjat dem anser de och de ville ha betalt för väl utfört revisor arbete. Ett antal månader efter konkursen så får vi ett brev från deras advokat där de nu vill göra mig ansvarig privat för konkursen genom att påstå saker som inte stämde.

Vi svarar med ett 7 sidors långt brev och efter det så har vi ej hört av dem igen.

Konkursförvaltaren kommer fram till att böckerna är så dåligt skötta att det inte går att utläsa någonting i dem. 

Min far vägrar fortfarande sammarbeta och det är ren smutskastning utav mig även där. Jag ska bla ha kört ett väl fungerande företag rakt i botten och en konkurs var onödig i hans ögon (flera hundratusen i skuld och inga inkomster hur kan man säga så?)Han tror inte på ett dugg som jag säger till honom via brev och hänvisar till att eftersom han inte har någon fakta så kan han inte uttala sig.

De saker som tidigare var företagets var helt plötsligt min brors i hans ögon och detta lär han även ha svurit ed på. När vi är uppe i tinget hösten 2005 så sitter även min bror där inför alla domare och advokater och påstår att jag kursade ett vinstdrivande företag.

Som sagt jag har många gånger undrat vilken planet som min familj kommer från!

ut. Min far hade vid det här laget även gjor klart för oss båda att han totalt struntade i om jag fick sälja min lägenhet för att betala hans skulder. Trevligt med sådana föräldrar eller hur?

Med revisorns hjälp så tog jag kontakt med en bank för att belåna min lägenhet så att jag kunde  betala de sista skulderna. 200 000 skulle jag låna (det skulle räcka enligt honom).

Jag får lånet efter att ha blivit instruerade av revisorn att berätta så litet som möjligt för bankmannen (bara det verkade ju skumt) Tack och lov så hinner jag inte använda pengarna för bara någon dag senare så dimper en chock till ner i brevlådan.

Denna gången från skatteverket. Jag går helt ner mig och sambon får tom köra hem från jobb Då har någon i mitt namn skickat in en skattedeklaration på över 150 000 vilket innebär att skulderna nu var uppe i 300 000 och enligt revisorn skulle det ju bara vara 200 000 även om han ville att jag skulle låna 300 000 så skulle se sista bara vara en säkerhet enligt honom.

Vi får även fakturan från honom som är saftigt kryddad och de begär tom förskott till årsslutet vilket ju var väldigt konstigt eftersom han lovat mig att företaget skulle vara avvecklat till sommaren.

Det var mycket som inte stämde........ Jag ringer min advokat och en överförmyndare och får av båda rådet att omg. betala tillbaka lånet och kursa företaget så det är vad jag gör.

Nu börjar vi nysta mer och mer i revisorns arbete och hittar den ena förfalskningen efter den andra utav mitt namn som har sänts in bla till skatteverket.

Jag blir stammis på polisstationen där jag polisanmäler det ena brottet efter det andra!

Fortsättning föjer för ni trodde väl inte at röran slutade här? Det ska vara drama det vet ni väl(sarkastisk)?

Nu var det ju tid att sälja bilarna. Där fanns två i företaget men för att kunna göra det så var vi ju tvungna att komma åt dem vilket inte skulle vara så lätt, tyvärr visste vi det redan från början och min familj överraskade oss inte. Bilarna stod ju ute vid det sorgsna huset och då min bror bodde där så var man ju litet rädd för att närma sig det. Ni har ju läst om hans humör.

Vi försökte vänligt via brev få dem att ge oss nycklarna men nu så var min far, mor och bror rejält förbannade på mig då ju ansåg att jag gått över deras huvuden (fast jag bönade och bad min far åtskilliga gånger att fixa det här med företaget i någon månad innan jag var tvungen för att överleva att göra det själv), av någon anledning så önskade de inte mig ett liv för det var ju vad jag försökte få. Min terapeft var tex på mig varje vecka att jag skulle ta tag i det här med företaget.

Tillsist så fick vi ett brev av min bror där han bestämde träff med oss på konsums parkering där vi bor. Det skulle ske sent på kvällen och han krävde saker utav oss för att han skulle lämna över dem. Vi var livrädda för att möta honom, särskilt jag då han redan misshandlat mig en gång. Där stod vi och väntade beredda med inspelaren så att vi skulle kunna få hans samtal på tape.

Tillsist så kommer han och jag ser att han har min mamma med sig vilket ju inte var förvånande. Han rusar ut ur bilen, börjar skrika på oss direkt, ställa sina krav och när han inser att vi ej har det här pappret med oss som han begärt, jag har aldrig låtit mig vika för hans utpressningsmetoder det är bara min mor och far som gjort det så rusar han in i bilen igen utan att lämna nycklarna. Min gamla mor (70 nästa år) som precis har klarat av att komma ur bilen fattar ingenting och ser helt förvirrad ut samtidigt som hon börjar gå in i bilen igen. Jag kunde bara konstatera att mamma än en gång visat öppet vem hon stöttade vad det än gällde.

Nu gick vi till polisen och anmälde dem för egenmäktigt förfararande då det ju var företagets bilar och de inte hade rätt att vägra oss dem. Jag mådde grymt dåligt den dagen som så många andra dagar (jag ville ju aldrig bli ovän med min familj men de tvingade fram det)

Det skulle dock ta ett bra tag innan poliserna lyckades få dem. När de besökte min bror i ärendet så sade han att han skickat sin nyckel till min far och att han inte lämnat ifrån sig nycklarna den kvällen för att han sett oss stå där med två stora färgade killar så han var rädd att få på käften ( viket ju var total bull)

När de besökte min far så sade han att han kontaktat advokat och vägrade därför lämna ut dem. Tillsist så insåg han dock att han ej hade några rättigheter att behålla nycklarna. När han lämnade in nycklarna så fick vi även ett brev med instruktioner av honom vad vi skulle göra med pengarna som vi fick för bilarna. Det var ju än en gång min bror det gällde och ingen av dem hade fortfarande inte sagt att de var ledsna för alla skulder de orsakat mig och att de skulle hjälpa mig reda upp det utan det var att min bror skulle få pengar. Då vi hade fler skatter att betala (de hade ju knappt betalt någon det året) så var det ju det som pengarna gick till. Men nu skulle vi först komma åt bilarna.

Sambon samlade på sig några vänner och de begav sig tillsammans ut till det sorgsna huset en lördag för att hämta dem. Alla lika rädda för att min bror skulle råka vara där men de hade tur han var inte hemma så nu flyttades bilarna.

Då jag inte ens har körkort så var det ju verkligen en upplevelse att helt plötsligt behöva sälja bilar men vi svarade på några annonser och efter idogt prutande så blev vi av med dem. Om vi fick vad de var värda det vet  jag inte men så är det ju när man blir lämnad i sticket att göra allting själv. Då får man göra sitt bästa,

till mig. Jag låter bli att svara då jag vet at det inte är något trevligt (hon ringer ju liksom aldrig annars utan det var alltid jag som ringde henne). Ute är det kallt och ruskigt och regnet öser ner. Ett sådant väder som göe att man verkligen vill stanna hemma. 21.30 ringer det på kvällen och då jag inte känner någon så undrar man ju vem det kan vara. Min sambo svarar och därute står min mor helt besatt av att nu skulle min bror minsann ha lön (som jag inte ens visste om den stämde eller var sann). Min sambo försöker prata med henne i trappan då jag själv inte orkar och är ganska förkyld dessutom. Hon rabblar som i mantra - har xxxx pengarna imorgon, det är det enda som hon bryr sig om. Sambon säger nej men hon ger sig inte xxxx ska ha pengar och så håller det på så tills jag inte kan hålle mig längre utan också går till trappan för att prata med henne.

Jag säger att vi inte har några pengar längre vilket ju stämmer då vi betalat skatteverket. Hon vägrar titta på mig eller tilltala mig utan fortsätter att prata med min sambo. Det är som om jag inte finns så jag höjer min röst mer och mer tills jag skriker åt henne. Då först så känner hon väl sig tvingad att se på mig.
Då säger hon något som jag än idag inte kan fatta att hon sagt till mig (kom ihåg att jag aldrig haft någon aktiv roll i detta företag) . Hon säger till mig att då får jag väl ta ett privat lån för att betala min bror och det rörde sig om flera tiotusentalskronor.

Jag skriker några väl valda ord till henne som bla innehåller ordet kärring. Hon svara med att tillrättavisa mig och säga åt mig att så säger jag inte till mig mor. Jag säger att hon är inte min mor för ingen mor hade betett sig på det sättet mot sin dotter. Det var väldigt tur att min sambo stod emellan oss den kvällen för annars så hade jag nog slagit henne på käften.

Tyvärr så är detta mitt sista möte med min mor och jag önskar så att vi inte hade skiljts åt på det sättet. Jag brydde mig om henne men jag undrar om hon någon gång brytt sig om mig. Jag önskar dock att vi inte skiljt åt som ovänner.

så började det hemska arbetet att rätta till allting. Då jag var för sjuk så skötte min sambo det mesta. Min familj surade ju och trodde att jag skulle råna dem, på vad? Vi försökte få min far till att reda upp skiten som han skapat men han totalvägrade, han ljög och sade att han höll på att hitta köpare till maskiner och bilar men inget hände. Tillsist så förstod vi att vi fick ta saken i egna händer och vi hittade själv köpare till maskinerna. Vi försökte få tag i min far för att meddela detta men lyckades först samma dag som de hämtade maskinerna och tur var nog det för de blev helstirriga.

Jag var ju tvungen att sälja dem snabbt då en skuld på flera tiotusen kronor skulle betalas till skatteverket. Inte en gång visade någon i min familj sig ledsna över vilken röra de skapat för mig och för att de satt mig med sådana stora skulder dock så var de väldigt angelägna om att min bror skulle få pengar. De var besatta av det.

Mitt när köparen står och lastar maskiner i vår lokal så kommer ju min bror körande i sin volvo med sin lilla unge i bilen (tack och lov var vi på banken) Han håller på att köra över två av gubbarna som lastar, då lokalen låg i källaren och vägen dit bara var gjorde för en bil. De får snabbt hoppa åt sidan för att komma undan. Han rusar ur bilen hysteriskt lipandes och får pratat sig till att köpa tillbaka några maskiner för en summa av femtontusen kronor.

Dessa maskiner var idag 2006 i maj fortfarande inte betalda fullt ut utan köparen hade bara fått några femhundralappar. De åkte med i vräkningen men jag hopas verkligen köparen fickdem tillbaka!

Fortsättning följer.......snart.

Då jag kände mig väldigt osäker på min faders engagemang ang. att göra rätt för sig med företaget så kontaktede jag tillsist revisorn som haft hand om det. Han var ju också en filur för sig. Frågade man för mycket så fick man en utskällning så man tippade ju på tår kring honom. Vi vågade dessutom inte lita på honom då både han och min bror varit med i scouterna så vi visste inte hur mycket kompisar de var.
Han började då nysta upp företaget men stressad som han var så begick han en hel del fel. Det visade sig sen tex att de inte betalat räkningen till ett stort företag på minst ett halvår. Borde inte han som revisor gjort något då efterosm han visste om detta?

Hur som helst vi gav min far två veckor på att hitta någon annan som ville stå på företaget då jag ville ur. Det hade jag ju velat sen 2002  men vare sig revisor eller min far hade lyssnat på min önskan och då jag blev sjuk så hade jag annat att stå i.

Jag föreslog min bror för min far men han var visst för lat och arbetade bara om någon vaktade honom och det var tydligen mer med min brors sambo än mig för henne ville han inte dra in i skiten.
Vi försökte även få min far att komma ner till byn där jag bodde för att diskutera företaget med revisorn. Men då revisorn bara kunde ta emot oss på söndagar då han hade detta med företaget utanför sitt vanliga jobb så sade min far:

Jag offrar inte en söndag för att köra ner och diskutera företaget!

Nej men tack för det då du har bara skött företaget i nästan tio år medan jag bara stått på det för att du skulle ha ett jobb! Tacksamt liksom.

Detta innebar ju att jag gjordes till ensam firmatecknare vilket inte gillades av någon i min familj de surade rejält och betedde sig som om jag gjort mig till det för att kunna råna företaget!

På vad liksom? De hade ju tömt alla börsar!

Fortsättning följer.......snart!

mannen som min far hyrde lokaler av till att ha maskinerna i som hans företag hade att ringa till mig och fråga när vi skulle betala hyrorna. Detta trots att jag ej jobbade i företaget men jag stod som sagt för det. I dag så är jag djupt tacksam mot honom för han fick ju upp mina ögon och är förmodligen en stor anledning till att jag idag inte sitter med stora stora skulder.

Min far hade ju då pensionerat sig och jobbade knappt i företaget och som den lustigkurre han är så hade han lämnat det till min bror att sköta företaget och det kan ju varenda vettig person räkna ut hur det slutade. Med katastrof!

Det roliga var att de trodde att de skulle kunna ha två bilar igång, telefoner, samma hyror mm som de hade när det var två personer som drog in pengarna. Det fattar man ju att om det är mindre som jobbar så måste man också dra in på kostnaderna!

Det blev som sagt ont om pengar och min mor började göra vad hon alltid göra när det blir tufft! Hon lät bli att öppna räkningarna vilket ju innebar att inkassona började att komma.

Då tog min far kontakt med min bror och de kom fram til latt de nog fick börja leta arbete. Hallå! man letar väl arbete innan arbete tar slut? Räkningarna hade som sagt inte kunnat betalas på månader.

Forts. följer...... i en annan blogg snart!

så bad min far mig då om jag ville stå på hans företag. Allt lät så bra, han skulle sköta det exemplariskt. Anledningen till att han inte kunde själv var ju för att han kursat en gång redan. Då jag fortfarande hade sista gången i minnet då jag vägrade att göra något för honom (ska berätta om det en annan gång) och hur han inte pratade med mig på flera månader så var där liksom inte plats för ett nej. Särskilt som jag fortfarande bodde hemma. Allt gick ganska bra tills de bestämde sig för att återigen ta och anställa min bror. Teorin till varför de gjorde detta var att han inte klarade av att arbeta för en "vanlig" arbetsgivare. Hur som helst, då började det gå utför som med allting som min bror är inblandad i.Det är en lång historia så jag får ta den i omgångar.