som omdet var viktigt? vafan har det med min terapi att göra?Räcker det inte med att veta att han hade en firma som han tvingade mig att stå på? Blir jag sjukare eller friskare av att berätta att det var en mekanisk?

Jag behöver den jävligt mycket men jag klarar inte en ny en. Denna var tydligen bästis med min bildterapeft som slutat men hon är "bara" en sjuksköterska och det kändes. Fst hon blkivit informerad om min historia så tvingades jag sitta en hle timme och dra upp skiten igen medan hon ANTECKNADE!!! Stressa min litet mindre(sarkastisk) Hon var trevlig men jag klarar det inte igen. Det här att behöva lämpa för att bli trodd bara för att man är en av dem som är mästare p åatt spela ett spel och dölja hur man egentligen mår och hon började timmen med 5 minuters väderprat VILKET JAG HATAR!"!!! Det bliev litet bättre efter att jag bokade bort första tiden men jag har en senare tid som ligger och väntar och den fräter på mitt psyke hela tiden vet bokstavligen inte vad jag ska ta mig till.

Min bildterapeft har sagt upp sig och någon ny ser det inte ut att bli för mig då det inte finns så många utbildade. Förutom sambon så är hon väl den enda personen som jag tillsist också kunnat lita på. När jag kom hem igår så stoppa jag bara i mig en massa sötsaker med en gång och det kändes precissom om jag varit med om värsta chocken. ag grät givetvis när hon berättade det. Vad händer nu med min lilla trygga bubbla?Jag orkar inte börja om på nytt!

nu i tisdags och NI SKULLE HA SETT hennes min när jag berättade att jag fått julklapp av båda mina föräldrar. Det var något som hon inte hade väntat sig precissom vi andra så där satt hon med vidöppen mun och dubbelt så stora ögon och efter timmen var slut så sade hon också tyvärr att det erkade som om det var bäst när jag inte hade någon kontakt med dem. Varför kan inte människor förändra sig?

Försöker ju hålla mig igång här hemma och stickar då bla. Då jag har den hjräna jag har så blir det fel med jämna mellanrum och jag kan få läsa ett mönster tiotals gånger innan jag fattar det och det händer att jag får dra upp men idag tog priset.

Jag försökte sy fast axlarna på en framsida på en kofta men tyckte at något inte stämde och då hade jag redan fåt sprätta upp delen en gång för att jag sytt fast den fel. Jag inser att jag har stickat stycket för långt och att jag måste dra upp en hel del men eftersom jag spännt trådarna så var där inget annat val än att klippa upp det men när jag gjort detta så får jagdet ändå inte att stämma och tycker att mönstret p åde två framsidorna inte är lika och inser att det är armen jag försökt sätta som framsida och att jag inte behövt dra upp någonting. Typisk hjärna som klickar och det jobbiga är att jag vet aldrig när det händer och det är så djävla frustrerande och jag hatar det.

det skulle jag inte fått för ni mår jag ganska dåligt och känner mig jättestressad fast det bara var att ajg under de veckorna som jag inte går där så ska jag rita eller måla något hemma för att försöka komma igång med min kreativa sida men de där orden och nu ska du få en uppgift får mig tydligen fortfarande att bli helt hispig och litet till. Uppenbart så klarar jag tydligen inte av minsta lilla press eller att någon säger till mig att göra någonting hur liten den uppgiften än är. Är det verkligen så att jag aldrig någonsin kan bli styrd minsta lilla för att jag blivit så utnyttjad av andra att jag numera slår bakut så fort försök görs hur väl menande de än är? Jag har ett behov att alltid kontrollera allting till 100% och kanske är det inte så konstigt när jag i så ånga år kände hur alla andra utom jag själv bestämde över mitt liv.

Men denna lilla uppgift som jag fick p åbildterapin får mig alltså att bli stressad, illamående och gå med spykänslor i halsen väldigt mycket mm.

för fösta gången på över en månad då ju sambon haft semester. Hon försökte ta upp att jag kanske en gång skulle träffa litet mer människor. Jag frös med en gång och sade jag vägrar och kände riktigt hur det vände sig i magen av illamåendekänslor.Been there done that liksom.

Jag är sådan att när jag blir tillräckligt avtänd på något så kan jag sluta tvärt med saken och gudarna ska veta att jag sårats av så många vänner, familj, ytliga bekanta att jag kan inte människor helt enkelt. Jag mår fruktansvärt dåligt bland dem. Hur ska man kunna träffa någon när man inte litet på någon enda och aldrig komemr att göra det. Det är svårt för andra att förstå jag vet dte men om man blir sviken typ tusen gånger som jag blivit ja då finns inte förtroendet för mänskligheten längre.

men precis, fortfarande skit och första bildterapin har varit igen och jag grät givetvis och pratade och tjatade om alla problem som jag borde glömma och som jag är så JÄVLA FRUSTRERAD över att jag inte kan!!

för stunden (tack Selma) och väger nu 95,4 det lägsta på över 5 års tid. Har börjat drömma om under 95:-)

Annars ännu en tråkdag med första bildterapin sen jul då jag först var sjuk och sen hon. Det var nervöst att gå in där och vissa saker kände jag bara inte för att prata om men det kände faktiskt litet utlösande efteråt så jag mådde nog bra av att göra det.

igan. Är väl typ ökänd på MAS som svåraste patienten någonsin att få blod ur. Ibland krävs det 4 sköterskor ochdet är inte för attde måste hålla ner mig. Det tog sin tid idag också och svimningen var där tills jag fick min favoritsköterska sm alltid lyckats ta blod på mig. Nu måste jag göra om proceduren om två veckor jippi not! Snacka om att man är nervös för fler dåliga nyheter nu då njuravdelningen visst ska vara med på ett hörn i utredningen. Vill inte bli mer sjuk men är nästan övertygad om att jag blir det för dåliga saker tycks hända mig alltid!

trotsade svag i benen mm och tog mig till min bildterapi för att finna att dörren är låst. Går bort till receptionen och frågar efter henne. Nej hon är sjuk idag har v iinte ringt och meddelat dig det? Förlåt!

Det var 70 kr i busspengar och två timmars bussåkande för ingenting och det stärkte mig inte precis. Där skulle ju landtinget vara ersättningsskyldiga när de inte meddelar inställda tider. Så var min dag hur var er?

och förhoppningsvis en bättre sådan även om jag TYVÄRR ska till bildterapi har inte varit där sedan innan jul och efter 2008's start så har jag inte känt mig redo och gör det inte imorgon iheller. Jag känner att jag hälsomässigt skulle gagnas bättre av att bara få vara i min låtsasvärld 24/7.De här veckorna när jag varit det har jag blivit något bättre men det är först de sista dagarna som förbättringarna märkts det tog två  veckor. Jag föll så långt denna gången at jag helt enkelt inte klarar av att prata med det om någon är när jag är hos terapeft så måste jag prata för  jag står inte ut med tystnaden den gör mig nervös men min hälsa gynnas av total frid just nu och det ska jag säga till henne imorgon.

Postivt med att falla så djupt som jag än en gång föll är att jag då märker hur fruktansvärt dålig jag fortfarande är och att jag är absolut totalt fucked up med stress som exempel:

Jag får magsmärtor och panik när jag sitter bredvid sambon i soffan medan han äter en skål popcorn som i hans fall betyder handen ner i skålen tills de är slut. Jag klarar inte av det jag blir alltså sönderstressad av en sådan liten grej.

Då sambon haft en hel del action i sin familj sista veckan så var det mycket prat om det då man ju i princip kan byta ut huvudrolerna till mina familjemedlemmar så lika är deras agerande. Jag tar inte det till mig så mycket men jag har givetvis mer rädsla då det är en sak jag lärt mig i livet ha respekt för psykopater och galna människor. Döm aldrig någon til latt vara liten galen för du vet aldrig när det kan slå ut som mycket och psykopater ja lyckost alla ni som aldrig behövt ha något med sådana att göra för det är verkligne den värsta typen av människor vilket väl är en av orsakerna till att så många brottslingar har den diagnosen.

Tyvärr fick jag inte ritat idag vilket jag hade hoppats på men ska försöka ta tag i målandet igen härhemma jag är bara så J-vla trött hela tiden.

precis som förra gången och nästa vecka fritt (stående ovationer för det) Det är ju inte att jag inte vill gå på bildterapi och jag vet att jag TYVÄRR fortfarande behöveder det men det kan vara väldigt jobbigt och påfrestande att alltid prata om sig själv och behöva se sanningen i vitögat!

Vilket knäckte mig innan sambon fick lugnat ner mig då jag inte väntat mig att få mer papper från sjukhuset förän nästa år då man ju alltid får provtagningar efter besök. Vad jag hatar sådant och när läkarna som skriver på remissen skriver så att man inte kan läsa vad där står om en.Det gör i alla fall människor som mig helt hysteriska.

Sambon har snart gjort klart hemsidan med all fakta om all skit som jag dragit in i så får väl hitta på ett klurigt sätt att ge er länken annars kan ni ju alltid söka smart:-) Personligen skiter jag i vem som ser den då jag inte har något att skämmas för. Fortfarande asförkyld med mens dessutom vilket gör att känslorna är närmare - TYVÄRR!

målade min bror i bur blödande och gråtand, fastkedjad ovanför marken medan jag min mor och far gick därifrån glada på gyllen väg totalt ignorerandes honom.

Vissa av mina bilder ska användas till föreläsningar då de visst var väldigt bra till det. Min bildterapeft fråga mig idag om hon fick lov och varför inte? Är det en sak jag vet så är det ju att det inte är jag som felat och att jag är offret. Jag har inget att skämmas för.

ser inte alls fram emot det då tålamod och förklaringar inte är min starka sak numera. Jag har ju betalt vissa räkningar via nätet och då kan ju inte alla se det på plats så kan jag inte få mina stämplar till mitt frikort och så säger de tom till mig att jag kan betala dessa nya räkningar fast jag egentligen inte ska behöva betala dem då jag redan är uppe i 900 kr. 100 kr kanske inte är mycket för dem men med min lilla lön så är det jäkligt mycket och det är mot principen att betala för något 2x.

Har redan magkatarr för att jag ska behöva göra detta är så allergisk mot klydd. Är skitnervös att jag ska få betala en gång till för jag vet att det är en sådan sak som jag kan hänga upp mig på i evigheter.

och kan egentligen inte fatta varför. Det enda jag kan tänka mig är bildterapin igår. Vi provade en ny sort terapi där jag skulle klippa ut bilder av min familj som jag tagit med mig och klistra upp i ett collage och sen klippa ut ord och bilder från tidningar och måla också om jag ville. När hon förklarade för mig så sade jag till henne rakt ut visst jag kan göra det men jag har ingen känsla vilken bild jag ska börja med eller så utan tar bara en i högen. Jag tyckte det verkade litet meningslöst. Men när jag klippte så hittade jag ord efte rord att placera i bilden särskilt på min bror. Han fick ord son ängeln och kungen mm på sig. Förmodligen släppte jag mer känslor i den övningen än vad jag kunde föreställa mig för jag är verkligen trött idag och var det redan igår - kan knappt hålla ögonen öppna. Sja avslöja en sak för er dock!

Jag vet att jag fortfarande behöver det MEN - jag är så trött på terapi - förmodar att låtsasvärld drar där är jag lycklig.

var genomgång av foton som jag givetvis sköt upp in i det längsta med att plocka fram och mycket riktigt så fort jag såg min mor på bild så kom det en tår (inget skyfall dock) nu valde vi ut bilder och nsäta gång ska vi prata om dem. Ska bli intressant men det känns som om det kommer att bli en mycket jobbig känslomässig period då man ju saknar mer när man ser.

Orkar egentligen inte skriva om det då det drar mig bort från min låtsasvärld men kan ju berätta att min bildterapeft ska börja planera ett möte mellan mig och mina föräldrar som en del i min läkning då jag tyvärr står och stampar litet för mycket på samma ställe. Som alla offer så har jag så många frågor. Jag är dock medveten om att det kan bli en katastrof och de vill förmodligen inte ens komma. För dem tycks jag ju vara död. De har överhuvudtaget ingen respekt för mig och ha aldrig haft det.

Jag sade själv till min bildterapeft att de är herr och fru is som hon har att göra med. Har massvis av tankar om detta ämne men det är svårt att skriva om då det är så nära hjärtat.

Såg Chuck and Larry ikväll (ett gott skratt)