Har inte gjort några dumheter än. Tänkte bara berätta det då jag vet att det finns några därute som läser min blogg som bryr sig men nu är jag verkligen the queen of all negativity.Jag har bett sambon följa med mig till bildterapin på måndag då jag inte klarar av att gå dit där själv längre och jag kan inte med ord pränta ner hur hemskt jag mår just nu och hur skit allting känns. Att det aldrig blir bra för mig. Det verkar som om jag är en av de mest otursförföljda personerna på joren. Är trött, trött och trött. Fattar inte att sjukvården inte reagerar på mina rop på hjälp, ibland så kan man faktiskt inte vänta tills det är sin tid det känns som med allting annat och som det kändes med exvänner och fd. famlj att de inte tar mig på allvar och det är så jädrarns jobbigt då jag verkligen mår skit.