Den enda vän som jag saknar ibland men det var hon som dumpade mig. Jag passade när hon inte hade någon annan men hon visade klart och tydligt att hon hellre tillbringade tid med sin mamma och storebror. Trots det, vi höll ihopa i nästan 20 år så jag är verkligen ledsen över att den vänskapen inte höll men hon förstod aldrig hur dåligt jag mådde. När jag skrev att jag blivit misshandlad så var enda kommentaren ja det var ju inte kul att läsa.

Vad jag vill komma till är att varje gång vi kör förbi hennes hus så tänker jag alltid på hur hon och bimbobralla terrade mig när jag var 25-år gammal för att jag inte flyttat hemifrån än(jag flyttade vid 26)Den enkla anledningen var ju att mina föräldrar gett mig en betalningsanmärkning genom att använda mig i sina affärer. Alla som fått en sådan vet att det inte är så lätt att hitta bostad då. Jag var ju dessutom även tyngd av alla andra krav som mina familj satte på mig men allt det där var det aldrig någon av de vänner som jag hade som förstod fullt ut.

Vad tänker jag på då när jag åker förbi henne? Jo att hon var kanske ute i några år som au-pair och såg världen men trots ett fast jobb i snart tio år så har hon fortfarande vid 34-års ålder inte flyttat hemifrån utan bor fortfarande med sin mor och far. Jag undrar vem det är som borde varit på vem? Men jag var lätt att reta för jag tog alltid åt mig, tyvärr utnyttjades det.