hemska händelser som man minns i livet när jag frågade honom om jag någonsin kom till att få tillbaka minnet helt. Om jag nu har glömt de få glädjestunder jag hade varför måste jag plågas så och komma ihåg de hemska stunderna som får mig att må dåligt?

Allting kunde suddas ut istället. Tänk vad skönt att inte ha ett hjärta som gjorde ont verenda gång man tänkte på verkligheten och det allra bästa tänk vad skönt att glömma att man någonsin haft ett misslyckande fiasko till bror att glömma att man någonsin haft en bror. Me hate him so much(trodde inte det var möjligt att hata och äcklas av en människa så)