att jag fick den tidsbegränsade sjukskrivningen som han pratade så vitt och brett om. Jag skulle ÄNTLIGEN  kunna börja stressa ner då alla problem är över först nu och jag har aldrig kunnat göra det. Blir man sjukskriven från arbetet pga utbrändhet så slipper man ju arbetet men jag har aldrig sluppit det jag blev sjukskriven pga - förrän nu snart. Efter ett år skulle jag kanske vara så bra att jag kunde fundera på att snart skaffa barn och något år senare så skulle jag förhoppningsvis sluta äta antidepressiva. Sista prdet är väl inte sagt men det känns som om hela livet är föstört.