varit utanför dörrarna på första gången sen en vecka. Jag försöker följa med på veckohandlingen då jag vet att det är bra för mig att komma ut även om det är jobbigt. Men jag var totalt genomsvettig efteråt och huvudvärken är där tillsammans med tröttheten.

Stötte på min kusin och hennes man idag. Det var väl en typ tio år sen minst sen jag såg henne. Jag måste alltså bara skratta åt eländet som vi kallar släkt. 0 sammanhållning och mest skitsnack. Inte vad man drömt om precis.

Jag tyckte å andra sidan att de två var världens tråkigaste även förr när vi umgicks litet. Man skulle vara glad om man fick ett ja och nej ur dem. De kunde sitta i två timmar hos min farmor och inte säga ett ljud. De blev väl ihopa när de var ca 13 så de har ju firat sitt 20-års jubileum som par num, i och för sig en bedrift i sig.

Hur som helst. Vi möttes i en gång, varsitt hej fick vi ur oss för att omedelbart gå vidare. Inget det var länge sedan osv.