När jag var liten så brukade min mamma ofta ligga i min säng och gråta över min far de kvällar och dagar som han var med sin älskarinna. Fast han var där så tyckte jag ju om min far eftersom förhållandet med mamma var ansträngt redan från livmodern.

Jag minns hur illa jag mådde och hur jag vekrligen inte visste vad jag skulle svara när hon frågade mig om vi skiljer oss vem vill du bo hos då? Jag inte ville ju inte såra henne och jag visste att hon förväntade sig att jag sade hos dig mamma. I mitt hjärta så drogs jag dock mot min far trots att han var en sådan skit!