Hur kunde allt bli så fel? Jag ville bara att mina föräldrar skulle älska mig och sluta sätta min bror före i allt och kanske vakna upp litet ang. hans beteende. Jag ville aldrig förlora dem och jag ville aldrig ha några jäkla pengar!

Jag kunde gett vad som helst och offrat vad som helst för att de skulle vilja ha mig och jag offrade ju nästan allt. Mitt agerande ang. bla det sorgsna huset tvingade de ju fram och jag ar ju tvungen att kursa företaget och ta tag i det om jag skulle få ett liv.

Hur kunde det bli så fel?

Sen så tänker jag så här:

Jag måste inte varit något speciellt att ha eftersom de så lätt kunde slänga mig på soptippen utan att kämpa för mig ens 1%. Jag är ingenting! Jag är skräp!

Det är någonting som jag måste påminna mig om hela tiden att det är inte jag som är den felande länken! Jag var den friskaste länken i en sjuk familj, men det är inte alltid så lätt att komma ihåg. Det är lättare att slå ner på sig själv för det har jag gjort så ofta så att det kan jag!