från skatteverket och till företaget som min far så fegt och fult dumpade i mitt knä när jag redan låg ner sjuk. Jag skulle kunna slå dem på käften för allt lidande de gett mig och för all skit som jag har fått ta som varit deras medan de bokstavligen stått bredvid och skrattat och sagt hon lider inte alls.

Medan min bror då hjälptes hela tiden vid minsta lilla kris. Han bor ju tex efter 6 månader fortfarande hemma hos min mor i hennes trea tillsammans med sambo och son och han kommer inte att flytta på sig i första tagiet nu är han tillbaka där han trivs (vid mammas barm).

Jag är som en bomb som ville explodera hela tiden av ilska för vad de gjort mot mig och det är så jobbigt. Enligt min psyk så är det ju en av mina största problem att jag inte kan få ut min ilska. Den mår ju inte alls bra av att stanna i mig men under hela uppväxte så blev man ju liksom tystad omg. om man visade ilska så man är liksom grymt hämmad på den punkten.

Håll tummarna att det brevet inte är något hemskt, den här skiten måste väl sluta för mig någon gång jag orkar inte hela tiden med att få fortsatta problem. Det är så jobbigt.