Var snäll, hjälp mamma, muntra upp din bror, städa ditt rum, bädda din säng och vi betalar dig om du bäddar din brors också, var tyst, gå till scouterna fast du hatar det, åk på läger det är bra för dig och vi struntar i att du inte trivs, klaga inte, handla inte skivor för dina pengar, gråt inte, banta du är tjock för varje kilo du går ner så får du pengar, sluta bit på naglarna så får du en skiva, stör inte, titta inte så mycket på tv, fråga inte så mycket, spela in detta på video åt mig varje vecka på dina band och fan om du missar något, ring inte mig mer än när jag vill, du är konstig när du inte vill göra som jag vill, ta ett jobb som du hatar, sommarjobba här och här för jag bestämmer det, gå kvar på ditt jobb fast du mår jättedåligt psykiskt, skriv på detta, ge oss pengar, skriv över bilen, städa åt mig, säg inte till din storebror och var snäll mot honom, du är inte sjuk, ge din bror pengar, lyd, lyd, lyd mm. Människor har alltid bara stått över mig med pekfingarna viftandes och kommenderat allt. Mitt liv har ALDRIG varit mitt.

Det är fan om de ska tvinga in mig i någonting som jag inte är redo för då blir det ju bara som alltid, gör vad andra vill och jag pallar helt enkelt inte det längre, jag klarar det inte mentalt. De ovan nämnda exemplena är bara en del och vissa av dem kan kanske låta konstiga men man måste ha varit där för att ha sett framförandet av uppgifterna och hört rösten på dem när de bestämde åt mig.

Jag vet bara att jag har levt med tvång alltid och får jag mer sådant ja då försvinner livslusten för jag har spillt bort 30 år på det sättet. Det är inte lätt att förstå men detta är en av de menen jag fått från mitt liv.