hur mycket jag gillade att vara med dem. Jag var alltid nogrann med att säga tack och hur mycket jag gillade att de tillbringat tid med mig. Jag ringde dem och hade mig. De gjorde aldrig ett försök tillbaka och et kan jag ärligt säga och ändå så fortsatte jag.

Jag minns att jag litet innan brytningen med min mor satt i en bil och försökte få henne att förstå. Jag sa till henne att jag tänkte på och saknade henne varje dag och det menade jag verkligen. Det har alltid varit min policy att säga sanningen då jag blivit matad med så många lögner själv.

Hon vände sig till mig tittade chockat på mig och sade:
Menar du verkligen det?

Hon skulle bara veta hur mycket jag hade offrat om hon bara velat ha mig.

Som ni hör på mig så är jag jätteledsen idag och tänker jättemycket på dem. Det känns så hemskt många stunder fortfarande. Jag försöker verka stark och tuff men det är jag inte.