barndom. Allting nästan borta utom det lilla jag berättat för er  och mycket av det kommer från dagböcker som jag tyvärr inte skrev regelbundet i då jag mådde för dåligt. De måste ha skrikit och bråkat massvis dock för trots att det är två år sedan jag såg min far, ännu längre sedan jag såg min bror och nästan 2 år sedan jag såg min mor så ringer det fortfarande i mitt huvud. Fast jag ofta sitter i full tystnad numera så har jag skrik och bråk i mitt huvud. Det är som om det klistrat sig fast där i hjärnan för att aldrig lämna mig ifred.