som jag inbillar mig att jag snart ska våga ha med min fader. Enda anledningen till det är för att han ska få bilregistreringspapper att skriva under så att jag även ska bli kvitt de bilar som de utnyttjat mig till att stå på.

Jag misstänker att han kanske vill prata något när vi ses. Tankarna svävar då massvis till om jag kommer att vara stark nog? Om jag kommer att stå emot hans psykningar? Om jag kommer att kunna behålla humöret? osv...

Jag hoppas att det blir som jag känner det för som det känns så finns det ingenting som han kan säga för att jag ska kunna förlåta den behandling som de gett mig. Det tog litet tid men tillsist fattade jag.

Jag hoppas att jag är lika stark i verkligheten den dagen som jag träffar honom som jag är i min fantasi.